start 1000 år | Fakta om Ungern| Värt att veta | Mångfalden | Literaturen | Köket | Historia


 HUNSOR::.
 Ungersk- Svenska  Online Källor


Ungerska staten firade sitt 1000 åriga jubileum året 2000.

Året var just 1000 e.k. när István (Stefan den helige) döptes till kungen av Ungern
och med det grundades Ungerska staten.

The Landtaking
The Parlament
The Millennial Memorial
National Museum
Budapest Images
The Folklor
More on Hungary

Budapest Week

Virtuell infoGuide till de som vill veta mer om vad som händer just nu i Budapest!


hem


HUNSOR ® ©
ISSN 2000-6136

   


Ungern - staten med 1000 årig tradition

Historia

Sedan Karpaternas/Pannoniens intagande år 896 så har ungrarna bott i det som även idag kallas för Karpatbäckenet som är just den centrala delen av dagens Europa.


Bakgrund

För några tusen år sedan levde ungrarna vid Uralbergen med andra finsk-ugriska stammar. C.a. 500 år e. Kr. började de vandra söderut. Efter 400 års vandringar kom de till Karpatbäckenet, år 896. Olika slaviska stammar, vita hunner-Székely folket, och avarer(ett nomadisk ryttarfolk, som försvann helt och hållet ur historien), var redan närvarande där, men någon stat existerade inte. Dessa folkgrupper levde på stamsamhälle-nivån. ( på bilden ser ni Arpad, magyarernas huvudledare, vart han medelar att den stora bosättningen kan börja - magyarerna har hittat den guda lovade landet)



Hur skedde intagandet av Ungern/Pannonia & Transylvanien?

Under antiken, då landets huvuddel ingick i den romerska provinsen Pannonien, hade landet bebotts av kelter och illyrer, och under folkvandringstiden hade germaner, hunner och vita hunner-Székely folket((Ett ungerskt folk som levde vid Karpaterna och sägs ha slagit ner sig där på 400-talet. Detta ungerska folk finns fortfarande och lever i Transylvanien (Erdély, Székely-landet), i dagens Rumänien, folk från detta område kallas även idag för Székely-ungrare.)) och slaver strömmat in. Omkring 896 inträngde magyarerna (ungrarna), ledda av Árpád.

Den ungerska erövringen började då Árpád gick över den nord-östra delen av Karpaterna hösten 895. Med den ungerska armén gick Árpád längst floden Tisza. Det område de gick in på vad det stora ungerska låglandet. Detta låglands största del var ingen-mans-land, men beboddes på ett fåtal ställen av avarer och ungrare som slagits sig ned där det århundradet. Den största anledningen till att man gjorde denna erövring var att krossa den bulgariska makten vid Karpaterna, som hade tagit över den södra delen av det stora ungerska låglandet och en del av Transylvanien (Erdély).

Ungrarna stred för ett nytt hemland och en existens av deras nation. Det största slaget ägde rum nära Alpar mellan Donau floden och Tisza där Árpád vann över den bulgariske ledaren Salan. En mindre ungersk armé, ledd av Tuhutum, slog de bulgariska styrkorna nära Kolozsvár(i dagens Transylvanien, Rumänien), och tog då också över saltgruvorna i Torda(Transylvanien). En annan ungersk här under ledning av Huba, attackerade dagens Slovakien.


Hårsmycken som de bosättar ungerska kvinnor hade vid intåg till Karpat Bäckenet



Samlingen av de ungerska stammarna i Transylvanien gick snabbt p.g.a. geografiska faktorer. När ungrarna med detta hade säkrat deras nations överlevnad, så förde de snabbt bort alla resterande bulgarer som fanns i området och slogs sig själva ned öster om Donau. Senare, i slutet av sommaren 900 tillhörde hela Karpaterna ungrarna och hela den ungerska landsintagandet var klar.

Vad hände efter landsintagandet?

Árpád stabiliserar situationen

902 ef Kr började ungarna ordna upp sitt egna land på Pusztaszer(Pusztaszer- område i södra Ungern, idag National Historisk Minnespark över den ungerska bosättningen och intagandet av Karpat Bäckenet), där Árpád delade upp landet. Ungrarna som nu fanns i området uppgick till minst 500.000, och Székely folket(som finns även idag på samma plats i Transylvanien) och Avarerna var ca. hälften av dem. I området fanns också slaver och andra etniska grupper, som alla bildade ett välorganiserat land som gott och väl kunde ta hand om sig själv.


Ópusztaszer är den national historiska minnesplatsen över magyarernas ankomst, erövring och bosättning i Karpat Bäckenet, ligger i södra Ungern.

Det var viktigt för ungrarna att komma bra överens med det närbelägna nationerna så att de inte skulle bildas någon Anti-ungersk allians. Ungrarna började göra affärer med det tyska väldet och norra Italien, och alla tillsammans dominerade de Europa i nästan ett halvt århundrade.

Árpád dog 907 och efterträddes av sin son Zsolt, som var en tyst ledare som mest höll sig i bakgrunden. Anledningen till att han klarade att styra utan problem var att riket var mycket välorganiserat. 910 förlorade de mot franska Louis och började söka efter allianser med prinsarna i väst. P.g.a. en smart kombination av militär strategi och diplomati, kunde ungrarna bygga upp ett välde från norra Italien till centrala Tyskland, som stod mellan ungrarna och det tyska väldet. Den tyska kungen Henrik slog dock ungrarna vid Merseburg. Samtidigt attackerade ungrarna Bulgarien, och östra delen av det Romerska riket, ända till Attika och Konstantinopel. Som resultat betalade byzanes (Bulgarien var ockuperat av Bysans) skatt till ungrarna i 25 år.

En ungrare vid namnet Bülcsü, ett geni inom militären och samtidigt diplomat invaderade Tyskland, Frankrike, Pyréenerna, Appeninerna och lämnade ett förskräckt Europa bakom sig. När sedan Taksony kom till tronen i det ungerska riket efter Zsolt 947, var Bülcsü vid hans sida. Då var magyarerna klart den starkaste makten i Europa. Men denna makt stred med Otto(Otto efterträdde den tyske kungen Henrik. Otto var kung från år 936-959), som ledde det vilda slaget vid Lechfeld, där Bülcsü dog. Tyskarna hade också stora förluster, som Ottos bror Henrik och andra medlemmar av den tyska familjen.

Från 947 fanns också en annan stor ledare för ungrarna, Gyula. Hans territorium låg i Transylvanien (Erdély). Gyula ogillade Bülcsüs aggressiva politik och tyckte att ungrarna skulle leva mer som man borde i ett kristet samhälle. Gyula var kristen och hade blivet döpt i Konstantinopel. Trots att Ungern var i säkerhet inom icke godkända gränser, så tyckte man att det var tid att man borde bestämma landets gränser. Under fursten Géza, som var regent 972-997, antog deras samhälle fastare statliga former och öppnades för kristen mission.

År 1000., e.kr. grundas Ungerska Staten av Stefan den I

Gézas son Stefan I (Stefan den helige, kung 997-1038) fullföljde landets kristnande och kröntes år 1000 av påven till ungrarnas kung. Det var han som fick att Ungerska Rikets gränser erkändes av alla närliggande stater. Han organiserade statens forsvarsborgar, stiftade de första lagar("Helige Stefans lagbok" från 1001 e. kr.), beordrade att folket skulle på söndagar gå i kyrkan.

Nästan samtidigt, under samma period svenskar, danskar och normän tar upp kristendomen. På den tiden, upptaganden av den kristna tron av alla länder runt om i Európa, ansågs som en stor händelse, och en stor steg framåt i ländernas utveckling. Den tiden är tiden när stater i dagens mening skapas, runt om i Európa.

Under Stefans beordran byggs kyrkor runt om i Ungerska Riket, den första abbotsstiftet i Pannonhalma. Samma år grundas första biskopsstiftet i staden Esztergom; Veszprém och Eger blir nästa. Under hans liv som senare forskningar har bevisat, hade Stefan även ett skandinaviskt svärd och vikingar i sin livvakt. De anses vara första tecken & bevis på ungersk skandinaviska samarbetet. Han dog runt 20. augusti 1038.

Den dagen idag äras och firas varje år av alla ungrare världen runt, med central ceremonin framför den Ungerska Riksdagen som "St: Stefans Dag". I Budapest i St: Stefans Bazilika finns hans balsamerade "helig högerhand" (betraktas som Ungerns heligaste relik), som trots 1000 år är väl bevarad och är uppställd till beskådning för allmänheten. Det samma gäller för Stefans krona, som är också bevarad och förvaras i den Ungerska Riksdagen.

Efter hans död, kyrkan och påven i rom, deklarerar honom för helgon. Förra året även den ortodoxa kristna kyrkan tog upp honom i sin lista av helgon. Med det blev han en av de få och unika personligheter som firas som helgon av de båda kyrkor, som katolska som ortodoxa. Det hände i för ungrarna i många avseende Jubileum året. 1000 åriga jubileet sen ungerska staten grundades av det samma heliga Stefan och 1000 år i den kristna tron.

Efter hans död 1100-talet kännetecknades av en krigisk expansionspolitik, och feodalväsendet vann insteg.



1222 e.k. "Gyllene Bullan" ( ung. Aranybulla ) undertecknas - första ungerska konstitutionen

Den första ungerska konstitutionen "gyllene bullan" undertecknas av kungen Andreas II av Ungern ( ung. András, 1205 - 35 ), året 1222 (Ungerns motsvarighet till Magna Charta)som gav adeln stora företrädesrättigheter. Med den "gyllene bullan's" lagar undantas prästerskapet från beskattning och vägras utlänningar att äga mark eller inneha statliga tjänster. Kungens makt begränsas "clause of resistance" som betydde i praktiken att om kungen håll inte sitt ord eller avsiktligt bröt mot lagar, adeln förbehåll sig rätten att motsätta sig och vägra lysna.

Adeln fick rättigheter över att självständigt välja sitt landshövding och även rätten över att självständigt styra sina län. Det var de första grundena till självstyret/autonomin som återspeglade sig till det hela Ungerska samhället, ändå till slutet av 1920.



Storhetstiden, tatarer och turkiska väldet

- Ca. 250 årig storhetstid; Flera segrar mot Bysantiska riket, men år 1241 förstördes Ungern nästan helt och hållet av Batu Kans mongoliska härar (Tatarer). Kungen Béla IV flydde till Dalmatien. Efter tatarernas försvinnande byggdes landet upp på nytt.

- Relativ välstånd mellan perioder år 1250-1450 (kungar från italienska och tyska kungahus, konsten, ekonomin och kulturen blomstrar) - Från 1300-talet blev det turkiska väldet en allvarlig fara för Ungern. Landet upplevde storhetsperioder under Ludvig I (Ludvig den store; kung 1342-82) och Mattias Corvinus (kung 1458-90).

- Mellan 1450-1526 var det stormaktstid. Flera segrar över turkarna.

1456., e. kr. Slaget vid Nándorfehérvár, nuvarande Belgrad= f.d Jugoslaviens huvudstad var den största ungerska segern över turkarna. När påven fick nyheten över att ungerska kristna armén vann över framåtmarcherande turkar(som ansåg var den största faran för den tidens kristna európa), han beordrade att alla kyrkoklockor slår till äran av den stora händelsen varje dag klockan 12.00. De hörs även idag, vid samma tid.

Kungen Mattias Corvinus förvandlar Ungern till en av Europas största och starkaste land. Även kulturen blomstrade kraftigt, tack vare att kungen hämtade renässanskonstnärer från Italien. Hans staty finns att beskåda i staden Kolozsvár, Transylvanien, som idag är en del av Rumänien.

Storhetstiden avbröts efter Mattias Corvinus död och av sociala slitningar, bl a av blodiga bondeupproret 1514.,e. kr. som leddes av György Dózsa. Ungern blir försvagat internt, och blev ett lätt byte för Turkiet.

- 1526 nederlag mot turkarna vid Mohács. Sedan Ludvig II (regent 1516-26) besegrats av turkarna i slaget vid Mohács 1526 och stupat med större delen av sin armé, låg landet öppet för erövraren. Under de följande årtiondena lade turkarna under sig nästan hela Ungern, men undantag var just Transylvanien.
Under turkiskt välde avfolkades Ungern i stor utsträckning och förvandlades till ett uppmarschområde mot Österrike.

Ungern blir delat i tre delar: Nordvästra Ungern hamnar i Habsburgarnas händer, mellersta och södra Ungern blir turkisk och endast Sydöstra Ungern, Transsylvanien behåller friheten.

- 150 års ständigt krigande mot turkarna


Turkarna trängs tillbaka, Ungern blir en del av det Habsburgska riket

När turkarnas huvudstöt mot Wien 1683 misslyckades, ledde detta även till förlusten av deras ungerska område.

År 1686 trängs turkarna tillbaka. Även Buda befriades av ungerska och andra kristna skaror (även frivilliga svenskar deltog i slaget).

I freden i Karlowitz 1699 måste Turkiet frånträda hela Ungern, som nu förenades i personalunion med Österrike under habsburgarna. Turkarnas krigsföring lämnade inte kristna vid liv, på det sättet stora delar av södra Ungern och delar av Transylvanien avfolkades. En nykolonisering av landets avfolkade områden av tyskar, serber, kroater, rumäner och slovaker inleddes. Denna kolonisering senare skapade minoritetsproblem i Ungerska riket, vilka habsburgarna skickligt utnyttjade i sin kamp mot ungerska självständighetssträvanden.


Långvarigt frihetskrig mot österrikarna - "Kuruc-Labanc" kriget och 1848 år Revolution och Frihetskrig

Kuruc= ungersk rebell, frihetskämpare, Labanc= legoknekt i Habsburgarnas tjänst

En ungersk resning 1701-11, ledd av Frans II Rákóczy, kunde endast under kort tid hävda Ungerns oberoende. Senare blev det en försoning mellan österrikarna och ungrarna men Rákoczi fördes till fängelse.

År 1750 upplysningstiden och språkreformationer. Den Ungerska nationalkänslan växer. Tyska språkets inflytande minskar.

1848-49 reste sig åter Ungern till Revolution mot Habsburgska Riket ledda av Lajos Kossuth.

Kossuth Lajos(Revolutionens främste ledare och av riksdagen utvald som förste regent) står framför national församlingen och läser upp de krav som Ungern hade mot kungen och Österrike

Den 15 mars 1848. man utropade Ungern som en republik.(idag Ungerska national dagen) Bland ledarna till utbrottet finner man det stora unga ungerska poeten Petöfi Sándor, som dog under striderna endast 28 år gammal. Bland ledarna fanns också Kossuth Lajos som är en av Ungerns största fredskämpar och idag har sin staty stående även i Förenta Staters "Capitolium", vart finns bara de största frihetskämpar, som har betytt mycket för mänskligheten.

I frihets kriget, nästan alla minoriteter i Ungern var dock på Habsburgarnas sida. Habsburgarna lovade serberna att de skulle få mycket stor självstyre i Vojvodina(södra delen av av den tidens Ungern) om de gör ett uppror mot ungrarna, samma lovade de till kroater. Olika landsområde i bytet med större självstyre utlovades till minoriteter i hela Ungern, som taktisk steg för att vända de mot ungrarna och på det sättet, slår ner den Ungerska frihetssträvandena från Österike. Men Kossuth var skicklig krigare och strateg, han skickade sina generaler och armén till de olika områdena som under österikisk påtryckning vände sig mot Ungern, och lyckades slå ner upproret. Serberna och kroaterna besegrades under kort tid och med stor framgång som resulterade i att kejsaren Ferdinand avsattes i Wien och i stället blev Franz Josef kejsare.

Under vintermånaderna förstärktes den ungerska armén kraftigt. Polska, österrikiska, italienska och andra frivilliga kämpade på ungrarnas sida. Under 1849 års våroffensiv vann ungrarna på varje front och den 14 april 1849 utropades Ungern till republik, oberoende av det Habsburgska kejsarhuset, som självständig stat.

Ner det precis såg ut att Ungerns skulle uppnå sin självständighet mot Österike och Habsburgarnas styre, ber Österikiska monarken ryska Tsaren till hjälp.

Österrikarna endast med hjälp av en rysk invasionsarmé lyckades krossa Ungerska Frihetskriget. Ledaren Kossuth och revolutionens andra stora huvudgestalter tvingades till exil.

Som väderhjälning mot ungrarnas "ohörsamhet" och "opålitlighet" mot Habsburgarna och monarkin den 6. oktober 1849 i staden Arad, Transsylvanien, österikarna avrättade 13 av de högsta ungerska generaler. Till avrättningen skålades med öl.


Bland de var frihetskrigets mest framgångsrika general Damjanics János. Till minne av det ungrarna nästan aldrig skolar till öl även idag.

Två årtionden av terror följde. Perioden kallas för Bach epok. Alla medel användes för att ungrarna skulle förtyskas. Men själva revolutionen och även den senare revolutionen i Italien (garibaldister) hade betydligt försvagat Habsburgarna och de var tvungna att förhandla med ungrarna. År 1867 skapades den s.k. dubbelmonarkin, med gemensamt statsöverhuvud, samt gemensamma utrikes-, krigs- finansministrar, Ungern fick egen författning. Ungerns status höjdes därmed nästan till Österrikes nivå. Kejsaren Frans Josef kröntes till ungersk kung. Revolutionens ledare Lajos Kossuth som levde i exil var helt emot denna försoning med österrikarna.

Denna s k "Ausgleich" gav Ungern vidsträckt inre självständighet. Den politiska och ekonomiska makten innehades av det adliga godsägarskiktet.


Första världskriget, och Trianon "freden"

Efter centralmakternas nederlag i första världskriget utropades i november 1918 republik under ledning av Mihály Károlyi. En kortvarig kommunistisk sovjetrepublik (mars-augusti 1919) under Béla Kun efterträddes av en konservativ regim. Amiral Miklós Horthy valdes till riksföreståndare 1920, sedan en nationalförsamling förklarat monarkin återinförd med tronen ledig.

Efter "Skottet i Sarajevo"(attentat mot den österrikiska tronföljaren Franz Ferdinand, en orsak till att första världskriget bröt ut) blev Ungern motvilligt indragen i I.v.kriget. Efter krigets slut, i staden Versailles(Frankrike) skrevs under ett så kallad "fredsfördrag" med vilket Ungern drabbades värst under sin långa historia. 1920 dubbelmonarkin Österrike-Ungern försvann från Europas karta. Ungerska rikets gräns, som upprättades av Stefan den helige år 1000.e.k. fanns ej längre. Ungerska staten som varade och fungerade väl som en enhet i bokstavligen 1000 år, stympades kallblodigt, och från dess kropp, alltså landets yta, borttogs 70%. Och här börjar Transylvaniens(på ungerska Erdély's historia inom Rumänien).



Folkviljan, vilken åberopades som grund, hade bäst kunnat fastställas genom en folkomröstning; detta var även vad ungrarna önskade. Den ungerska fredsdelegationens Albert Apponyi fordrade även i ett stort tal vid mottagandet av fredsförslaget: - interrogez les populations intéressées - , och försäkrade att Ungern var berett att underkasta sig en under rättvisa förutsättningar företagen folkomröstnings beslut. Västmakterna var emellertid på inget sätt benägna att gå med på denna lösning.

I vägen för en allmän omröstning stod även det fullbordade faktum som tjeckerna, serberna och rumänerna åstadkommit genom den militära ockupationen av de ifrågavarande områdena. USA:s President Wilson ännu vid förhandlingarnas början protesterade mot - att man med vapenmakt besatte sådant stort territorium, - på vilket det är fredskonferensens sak att fastställa rättmätigheten av anspråken -, samt förklarade att - detta ger upphov till det antagandet, att de, vilka gripa till våld, tvivla på giltigheten och rättmätigheten av sina anspråk - , förfogade de tre grannarna redan före fredsslutet de facto över den politiska och militära kontrollen över de områden som de ville lägga beslag på för egen räkning.

Ungrarna ville överhuvudtaget ej deltaga i de förberedande "Fredsunderhandlingarna".

De tillkallades först då avgörandet redan fallit, sedan de tjeckiska, rumänska och sydslaviska kraven vunnit gehör, och även då endast för att anta de färdiga fredsvillkoren. Freden kom ej till stånd genom underhandlingar utan genom maktspråk. Under förhandlingarnas lopp tänkte man, såsom tydligt framgår av utgivna dagböcker och anteckningar, ej på att på allvar kontrollera riktigheten av de uppgifter som lämnats an Ungerns fiender och stödde dessa krav.

Lloyd George sade förgäves: - Det kommer ej att bli fred i Sydösteuropa, om varje nu uppstående liten stat skall ha en stor del av Ungern och ungerska befolkningen nu plötsligt inom sina gränser -.

I princip och i största allmänhet antogs nationalitetsprincipen, men i praktiken kompletterades den mången gång av ekonomiska och strategiska synpunkter, och alltid till Ungerns nackdel.

Konferensens fördomsfulla och ytliga tillvägagångssätt framgår av den vid förhandlingarna närvarande amerikanen Hunter Millers detaljerade dagbok liksom av Harold Nicolsons verk, vilken senare likaledes var ögonvittne och enligt vilken Ungern - uppdelades på ett lättsinnigt och ansvarslöst sätt -.

Den ungerska delegationen som anlände till Paris den 7 januari 1920, stängdes in på ett hotell i stadens utkanter och erbjöds ej ens något tillfälle att framlägga de av dess sakkunniga utarbetade kartor och synpunkter.

Aponyi krävde i sitt ovan nämnda tal en folkomröstning och varnade makterna för att bygga den nya ordningen på våld.

Ungrarna måste emellertid trots alla protester underteckna freden den 4 juni i slottet Grand Trianon utan hopp att bli hörda eller kunna diskutera.

Freden i Trinanon var otvivelaktigt det hårdaste av alla fredsfördragen. Det gamla Ungern omfattade mer än 325.000 kvkm. Av dessa avskildes 232.000 kvkm, d.v.s. 71,4 %.

Av den 20.886.487 miljoner personer uppgående befolkningen skars 61,8 % bort.

Ungern förlorade:

- 61,4 % av den odlingsbara jorden
- 88 % av sina skogar,
- 62,1 % av sina järnvägar,
- 64,5 % av sina landsvägar,
- 83,1 % av sina årliga järnproduktion,
- 55,7 % av industriföretagen,
- 67 % av kreditanstalterna jämte hela sin guld-, silver-, koppar- och saltproduktion.

Om vi räknar bort Kroatien-Slavoninen, som ehuru det hört samman med Ungern i 800 år likväl stod under den ungerska heliga kronans välde som i en viss mån självständig statsbildning, minskades det egentliga Ungerns område från förre kriget till mindre en tredjedelen (32,6 %) och dess folkmängd till drygt två femtedelar (41,6 %), ändå är förlusten stor.

Det återstående Ungerns folkmängd utgörde ungefär 7,9 miljoner och dess territorium 93.000 kvkm.

Rumänien ensamt erhöll 102.000 kvkm, d.v.s. ett större område än som överhuvud blev kvar åt Ungern.

Tjeckoslovakien tog omkring 63.000 kvkm och nybildade staten Jugoslavien ungefär lika mycket, om vi räknar Kroatien. I Västungern "skänkte" freden Österrike 4.000 kvkm, det enda fall i historien, då en del av den ena besegrade statens område överlämnats åt den andre besegrade staten!

Vid uppdelningen åberopade man sig helst på "nationalitetsprincipen", (från västmakternas sida) d.v.s. etnisk tillhörighet, eller enklare sagt vart, vilken folkgrupp är i majoritet det avgör i vilken stat den hamnar. Man skulle kunna förenkla och säga, "sålunda kommer förklaringen på vilket sätt hamnade de olika delar av Ungerska riket till de som redan ockuperade den", enligt den officiella förklaringen. Men om vi tittar närmare på siffrorna, de talar sitt klart språk, d.v.s. att nya gränsen drogs inte opartiskt, och enbart enligt "nationalitetsprincipen".

Områderna som enligt "nationalitetsprincipen" utgorde klar ungersk majoritet skärdes av bort ändå till Ungerns nackdel till successionstaterna. Etnografiska gränsen var ändå i de flesta fall inte en klar och bestämd linje. Men i dem områderna som nya gränsen precis drogs var ungrarna överallt i klar majoritet.


Kartan visar vart även idag ungrare utgör en klar majoritet, samt bevisar att gränsen drogs inte enligt "nationalitetsprincipen"

I Subkarpatien som tillhör dagen Ukraina delades rena och bara ungersk bebodda byar i två. Och det var inte en ensam och isolerad exempel. Allt som serberna, rumänerna, slovakerna (enligt de "rättfärdigt") krävde som vinnare i kriget!, och med våldets makt erhöll, praktiskt västmakterna tilldelade de.

Men faktum är att, ett, under 1000 år väl fungerade stat, delades upp i små icke fungerade bitar, som med tidens gång visade sig inte livskraftiga. Jugoslaviens blodig sammanfall, Tjecko-slovakiens upplösning, och Rumäniens oförmåga att sen Transylvaniens införlivande i den Rumänska staten skapa en väl fungerande, demokrati och rättsstat baserad på människornas lika värde, visade att Ungerns uppdelning var inte "en gynsam affär". Inte för Europa och inte heller för de inblandade stater, som sen dess har inte lyckats stå upp riktigt på fötter, och göra något konstruktivt av den "krigsskatten" de erhöll som resultat av Trianon freden.

När Trianon avtalet skrevs under efter 1:a världskriget 1919-20 förlorade Ungern 2/3 delar av sin area till Rumänien(Transsylvanien), Jugoslavien(Vojvodina), Kroatien(Baranya och Slavonien), Slovakien (Felvidék), nuvarande Ukraina(Transkarpaterna) och en liten del till Österrike(Burgerland).

Tyskland och Österrike, med fredsfördraget, fick ganska "lindriga" straff i jämförelse med Ungern som förlorade 2/3 av sin yta och 4,5 miljoner ungrare hamnade i de nyskapta länderna.

Transylvanien var nu istället en del av den nyskapta Stor-Rumänien, som profiterade störst med slutet av I.v.k. och fick omfatande landsområde från Ungern. Fördragen innehåll paragrafer som tydligt beskrev och garanterade de grundläggande mänskliga rättigheter till minoriteter, som rätt till användning av sitt språk, undervisning i skolor och statliga myndighet, rätt till ytryck på sitt äget språk, offentligt och i tidning och radio m.m. vilket dock blev resultatlöst.

De undertecknade och med det åtagna skyldigheter som handlade om de grundläggande mänskliga rättigheter till minoriteter, respekterades och hölls aldrig, av de stater som "växte" territoriellt på Ungerns bekostnad. Successinstaterna betraktade sig som nationalstater och voro endast intresserade av sina egna nationella mål. Som ett exempel kan man nämna, att det år 1913, under ungerskt välde, i Transylvanien fanns 5.032 folkskolor, varav 2.482 voro ungerska, 2.230 rumänska, 282 sachiska och 58 av annan nationalitet. 1931, under rumänskt välde, hade folkskolernas antal sjunkit klart till ungrarnas nackdel. Av 4.292 folkskolor var nu bara 1.248 ungerska och antal rumänska ökades till 2.978, bara 67 var tyska(sachiska) och 2 av annan natinalitet.

Ungrarna krävde även att folkomröstning skulle hållas på de territorier som stormakterna ville tar bort från riket, men folkomröstningen tilläts ej.

Så mycket finns att säga av västeuropas tron på demokratiska spelregler och "folkrätten"/fölkets självbestämande rätt över sitt öde, på början av förra seklet. De reglerna gällde inte när det var ungrarnas öde som bestämdes i Frankrike, långtborta från Transylvanien, Vajdaság, Transkarpaterna, Felvidék, Baránya och dess befolkning, långt borta från Budapest och Ungerska Riksdagen.

Ungrare som hamnade under styre av de stater som växte på bekostnad av Ungerska Riket, i de nyskapta länder, blev förtryckta av sina nya herrar i alla avseende, land och stora privat ägda egendomar konfiskerades av den nyskapta Jugoslavien, Tjecko-slovakien, stor Rumänien, ungerska katolska kyrkans egendomar konfiskerades, skolor och Universitet stängdes, hela den offetliga sektorn och dess egendom och byggnader, som var i Ungerska Statens ägo, industrier, järnvägar, gruvor, skog och mark konfiskerades och införlivades i de nyskapta stater.


Andra värdlskriget och tiden efter med Ceausescu, Tito, Benes och andra höguppsatta sovjet trogna statsöverhuvud

1940 inträdde Ungern i tremaktspakten. Utrikespolitiken inriktades nu på att åter lägga de avträdda områdena under ungerskt välde. Delar av Transylvanien återfördes/förenades igen med det Ungerska Riket, samt delar av ungerska sydlandet även känd som Vojvodina/Vajdaság, samt Transkarpaterna som är idag en del av Ukraina.
I nästan fem år blev de återigen en del av Ungerska Riket men denna tillstånd visade sig vara kortvarig.

Deltagandet i kriget mot Sovjetunionen ledde emellertid till en nationell katastrof. För att hindra Ungerns utträde ur kriget ockuperade tyskarna landet 1944 men kunde inte hindra ryssarna från att helt besätta Ungern 1945. En regering, bildad 1944 under sovjetisk kontroll, slöt vapenstillestånd med de allierade i januari 1945.

De första verkligt fria och demokratiska valen i landets historia i november samma år blev en seger för småbrukarpartiet, som erhöll 57 % av rösterna, medan kommunisterna fick 17 %. Mátyás Rákosi(kommunistiska terrorväldets utövare) fick allt större inflytande och makt p g a sovjetiskt stöd. Republik infördes 1946.

I fredsfördraget med de allierade 1947 återställdes Ungerns gränser av 1937, d.v.s. till de som i Trianon 1920 bestämdes.

Ungerns yta krympte igen till dagens 93 030 km2 och hela Transsylvanien (102.000 km2) åter igen blev en del av Rumänien, Vojvodina/Vajdaság (63.000 km2) gick till Jugoslavien, Transkarpaterna (12.061 km2) gick till Sovjeten samt Upplandet/Felvidék (11 927 km2) till Tjeckoslovakien. 3.9 miljoner ungrare åter igen hamnade under rumänsk styre. Parisfördraget undertecknades.

Tillsammans med de andra etniska minoriteterna i de nyskapta staterna utsattes den ungerska befolkningen för systematisk etnisk rensning. Bara mellan 1918 och 1924 upp till 350.000 ungrare tvingades fly sina hem från Transsylvanien (197.000), Upplandet/Felvidék (dagens Slovakien) 107.000 samt 45.000 från ungerska Sydlandet/Vojvodina (degens Serbien Montenegro). Terror och öppet våld mot ungrare i de nyskapta staterna med dem statenas fulla stöd, blev vardagsmat i decenier som följde efter. Terrorn mot ungrarna blev så stor och påtaglig att mellan 1910 och 1930 minskade ungrarnas antal (som levde i dem nyskapta staterna) med 700.000 personer från 3,6 miljoner till 2.6 miljoner.

Man var tvungen att lära sig serbiska, rumänska, ryska, slovakiska i skolan, vilket ungrarna inte kunde och dem utsattes därför även för våld i skolorna. Man ville göra ungrarna till serber, rumäner, slovaker och man tog bort deras rätt till allting som även liknade till det som dem hade förre I. världskriget.

Efter andra världskriget började perioden med tvångsförflyttningar och rent deportation av ungrare. Mer än 300.000 ungrare tvingades med tvång lämna allt de hade och även deras medborgarskap fråntogs. Enligt dekret, utfärdat av Tjeckoslovakiens president Eduard Benes 120.500 ungrare tvångförflyttades. Läs om Benes-dekret här. Från sovjetiska Ukraina tvångförflyttades minst 25.000 ungrare och från Ceausescus styrda Transsylvanien/Erdély (Rumänien) tvångförflyttades 125.000 ungrare samt från Tito styrda Vajdaság/Vojvodina (Jugoslavien) tvångförflyttades 45.500 ungare, samt upp till 50.000 avrättades av Titos serb-dominerade partisaner.

Förtrycket bestod av fysiskt och psykiskt våld som utövades av nyskapta staternas regeringens polis. Diskriminering och förföljelse på grund av etnisk bakgrund tillhörde vardagen. Alla gatunamn ersattes med påhittade, serbiska, rumänska eller slovakiska. Det var förbjudet att prata eller att publicera något på ungerska. I skolorna tvingades man lära ut en omskriven historia som t ex framställde rumänerna som de ursprungliga invånarna i Transsylvanien och ungrarna som inkräktare. Gamla, betydelsefulla dokument i kyrkor, bibliotek, museum eller privata hem förstördes. Historiska monument, statyer revs ned och ersattes av nya rumänska, slovakiska eller serbiska.

Sedan mitten av 60- talet styrdes Rumänien av diktatorn Ceausescu. Terrorn under hans tid drabbade inte bara minoriteterna i landet, det var en nationell tragedi. Men minoriteter, bland de ungrarna blev hårdast utsatta. Systematisk "nykolonisering" av Transylvanien planerades och utfördes i hela Transylvanien med landets högsta ledning som stod bakom. Ungerska byar och 1000-riga gravar jämnades med marken som en del av den "kommunistiska nybygget". Där det engång fanns ungerska byar, där byggdes nya dam, byarna forsvan under vatnet, vägar och "moderna betong städer" växte upp. Alla oliksynande förföljdes, fängslades och torterades till döts. Fram till revolutionen 1989 var landet helt isolerat från väst. Människorna levde i ett samhälle där man köpte mjölk och bröd på ranson.


Vad hände i Ungern under tiden?

Efter andra världskriget och sovjetens "befrielse" av Ungern sjöd Europa av en vilja till social förändring. Tiden efter 1944, efter det att Röda Armén tågat in och "befriat" Ungern, präglades av en revolution uppifrån med kommunistpartiet i spetsen. Kulmen på denna utveckling var sammanslagningen av kommunistpartiet och socialdemokraterna till ett parti, 1948, "Det ungerska arbetarpartiet", MDP. Detta parti var fr.o.m. 1949 det enda tillåtna i landet.

1949 började en total omstrukturering av den ungerska ekonomin. MDP hade genom en mängd utrensningar skapat sig en allt starkare ställning. De hade också säkrat sig en så hög kontroll över statsapparaten att det var omöjligt för kapitalister eller f.d., kapitalister att sätta sig till motvärn.

Den politiska polisen AVH stärktes kraftigt, med "pålitligt" folk. Pålitligheten hos dessa säkrades också genom de stora materiella förmåner det innebar att vara AVH-polis. Inom denna polis samlades den förre Horthyregimens hantlangare och karriärister inom kommunistpartiet.

"SOCIALISMEN I ETT LAND"

Den ekonomiska politiken var en i det närmaste slavisk kopia av den "socialismen i ett land"-ekonomin som Sovjet förde. Man satsade mycket hårt på uppbygget av en tung industri. Man tog väldigt liten hänsyn till den existerande ekonomins utvecklingsmöjligheter.
Ungern var inte något industriland. Lantbruket var den helt dominerande produktionsgrenen. Över 50% av befolkningen var sysselsatt inom lantbruket. Före kriget härskade i det närmaste feodala former på landet. 1% av jordägarna ägde ungefär hälften av den brukbara jorden. Arbetet på dessa utfördes ofta av anställda daglönare och lantarbetare. 1945 genomförde man en jordreform som styckade upp jorden. Och nu började man också en långsam, men mycket hårdhänt kollektivisering, efter ryskt mönster.

Men segermakterna som delat upp Europa mellan sig var ute efter stabilitet. Stalin gav västmakterna fria händer i länder som Grekland och Frankrike, där kommunistpartierna lydigt hjälpte till att garantera den borgerliga ordningen, lämnade ifrån sig vapen och såg till att upplösa antifascistiska kommittéer och folkmiliser. I de områden som Röda Armén kontrollerade fick Stalin fria händer. Röda Armén förde inte med sig någon revolution, tvärtom la den locket på den vilja till social förändring som fanns.

I Ungern fanns en revolutionär tradition att gripa tillbaka på.

Man fruktade att arbetarna och bönderna som börjat organisera sig och här och där tagit kontrollen över fabriker och jord skulle fylla maktvacumet.
När stabiliteten väl var säkrad började kommunistpartiet att utmanövrera de andra politiska grupperingarna och ställ om ekonomin efter ett stalinistiskt mönster. Det ungerska folkets politiska frihet minskade successivt, bland annat byggdes en omfattande säkerhetspolis upp, samtidigt som den ekonomiska utsugningen tilltog. Den ungerska arbetarklassens levnadsstandard sjönk, bland annat beroende på de omfattande skadestånd som Ungern var tvungen att betala till Sovjetunionen och kostnaderna för att föda ockupationsarmén. Under namn av "socialistisk tävlan" infördes ett omfattande ackordsystem på fabrikerna. Arbetarna hade inget inflytande över produktionen eller fördelningen av överskottet. De hade inte heller rätt att strejka.

Med ökat förtryck och utsugning ökade också motståndet. Medan 50-talet i västeuropa framstår som en relativ lugn period med växande ekonomi, samförstånd och få strejker, så rasade våldsamma klasstrider i de sovjetkontrollerade staterna. I Ungern förekom omfattande sabotage och maskningsaktioner, vilka fich den ungerske industriministern att uttala att: "Arbetarna har intagit en terroristisk attityd gentemot den nationaliserade industriernas direktörer". Efter Stalins död 1953 skedde väpnade sammandrabbningar mellan demonstrerande arbetare och Röda Armén i Tjeckoslovakien och Östtyskland, oroligheterna spred sig också till Polen och Ungern. Under de följande åren skedde sporadiska strejker och demonstrationer runt om i Sovjetblocket.

Den sovjetiske ledaren Josef Stalin dog 1953, och efter en tids oro i makttoppen utsågs Nikita Chrustjev till efterträdare. Chrustjev stod för en delvis annan politik än Stalin. Han tog avstånd från stalinismens värsta uttryck och släppte till exempel många lägerfångar ur Gulag. Utrikespolitiskt sände han signaler till väst om att han kunde tänka sig ett visst samförstånd.

Östeuropas motståndsrörelser anade då morgonluft. Kanske var det nu äntligen möjligt att slita sig fri från det sovjetiska oket. Man kan säga att 1956 var året då människorna i Östeuropa första gången misstog sig och trodde att tiden är kommen och att muren redan hade fallit. På flera håll försökte man etablera, eller återupprätta, någon form av demokratisk ordning. Längst gick det i Ungern.

1956 ledde en massiv strejkrörelse i Polen till att den gamla stalinistiska ledningen föll och en ny mer reformsinnad som visade större självständighet gentemot Moskva kom till makten.


Ungerska upproret och revolutionen 1956

Den tjugotredje oktober uppstod en spontan folkresning mot kommunistdiktaturen i Ungern.
Det var med en demonstration för solidaritet med Polen som den Ungerska revolutionen inleddes. När demonstrationen var över skingrades inte folkmassorna, tvärt om samlades fler och fler och började driva mot parlamentstorget. Några tusen gick iväg till en åtta meter hög stalinstaty, några klättrade upp och la en kätting runt Stalins hals och snart hade folkmassan rivit statyn till marken.


Majoriteten av demonstrationen tågade samtidigt vidare till en radiostation för att kräva att en resolution lästes upp. Vid radiohuset öppnade den ungerska säkerhetspolisen eld mot demonstranterna men blev snabbt avväpnade av den uppretade folkmassan. Revolutionen hade tagit sin början. Nu skedde allt mycket snabbt. Arbetarna vid vapenfabrikerna i Budapest delade ut vapen till folkmassorna, en hel del soldater anslöt sig, och snart var Budapest helt i folkets händer.


Samtidigt påbörjades en generalstrejk och arbetarråd började bildas i hundratals, först i Budapests industriförstäder, men snart runt om i hela Ungern. Råden bildades överallt; fabriker, gruvor, kraftverk, järnvägen, sjukhusen, stadsjordbruken, de uppstod också inom stadsförvaltningen, armén och på universiteten. Snart samordnade sig de olika råden till territoriella råd och tog över de lokala administrativa funktionerna. Studenter och andra oppositionella demonstrerade och gjorde uppror, till vilket även armen slöt sig. Ungernrevolten leddes av Imre Nagy, som än en gång utsågs till regeringschef. Han bildade en regering med icke-kommunister och representanter från de äldre partierna Småbrukarpartiet och Socialdemokraterna. Ledningen avskaffade säkerhetspolisen och enpartisystemet och utlyste fria val.




Från den 24:de oktober rådde generalstrejk, men arbetarna fortsatte att upprätthålla nödvändiga tjänster, såsom livsmedelsproduktion, bränsleförsörjning, sjukvård, tidningsutgivning och en del järnvägstjänser. I de industrier där arbetet helt hade avstannat sköttes underhållet noga så att driften snabbt skulle kunna tas ibruk igen. Bönderna på landsbygden organiserade livsmedelstransporter in till Budapest. Lastbilschaufförerna forslade frivilligt livsmedel, trupper och ammunition fram och tillbaka. Arbetarna organiserade sig i miliser. På många håll övertog råden de lokala radiostationerna. Fängelserna öppnades och tusentals fångar släpptes fria.


Allt detta skedde inom loppet några dar, spontant men välorganiserat. De ungerska arbetarna ställde frågan om socialismens verkliga natur på sin spets. Mot en regering som hävdade att den försvarade och regerade i arbetarnas namn, visade nu arbetarklassen att den kunde agera och organisera sig självständigt, utan något ledande parti eller färdigställd plan. De visade att socialism inte främst handlar om planekonomi utan om verklig demokrati och arbetarkontroll.


På morgonen den 24 oktober trängde röda arméns stridsvagnar in i Budapest. Mot dessa stod Budapests befolkning med de vapen som delats ut från vapenfabrikerna och molotovcocktails i skydd bakom barrikader. De ryska trupperna överraskades av det hårda motståndet.


Många ryska soldater gick dessutom över till de ungerska arbetarnas sida. Den 28 oktober drog sig Röda armén tillbaka. Men bara för att förbereda ett nytt angrepp. Det kom den 4 november och skedde samtidigt över hela Ungern, riktat mot alla större städer. Den mer reformvänliga kommunisten Nagy som hade börjat tillmötesgå en del av revolutionens krav avlägsnades nu (för att senare avrättas i Rumänien) och istället utropades en ny sovjetstödd regering under Kadar.

Även denna gång mötte invasionen våldsamt motstånd, framförallt i arbetarkvarteren, industriområdena och gruvdistrikten. Men slutligen blev övermakten för stor. Den andra november offentliggjordes det att Imre Nagy skulle säga upp Waszawapakten och bad USA förklara Ungern som en neutral stat. Sovjetunionen ingrep då med militärt våld.

Efter en veckas strider lyckades Röda armén krossa det mesta av det militära motståndet. Men arbetarna var inte slagna för att det militära motståndet brutits. Generalstrejken fortsatte liksom försöken att samordna arbetarråden nationellt. Den nya kadarregimen hade röda arméns makt bakom sig, men den verkliga kontrollen låg fortfarande i arbetarrådens händer, de kontrollerade hela produktionen. Regeringen försökte ömsom med hot ömsom med löften få arbetarna att återgå till arbetet, men förgäves. Försöken att arrestera ledningen för arbetarråden misslyckades också i början, då nya genast kunde inta deras plats. Först med massiva arresteringar av rådsmedlemmar, dödsstraff för strejkande och genom att åter lyckas få in regeringens folk på fabrikerna kunde generalstrejken och rådsrörelsen successivt kvävas. Men först ett år efter revolutionens utbrott, i november 1957, kände sig regeringen tillräckligt säker för att slutgiltigt kunna förbjuda råden. Den byråkratiska statsapparaten hade segrat över arbetarnas självorganisering.

Efter flera veckors svåra gatustrider krossades Ungrarnas motstånd över hela landet. Cirka 200.000 ungrare som hade deltagit i revolten flydde utomlands, men många andra fängslades och deporterades. Även Imre Nagy greps och avrättades 1958 genom hängning. Den Moskvatrogne János Kádár blev regeringschef och återinförde den kommunistiska diktaturen. Sovjetunionen hade efter det en väsentlig maktställning inom den ungerska politiken.

Var då arbetarna kamp i Ungern förgäves? Absolut inte. Något hade de tillkämpat sig. Ungern blev det land i sovjetblocket som snabbast avstaliniserades. Friheten blev större än inom de andra länderna och folket fick en högre materiell levnadsstandard. Efter revolutionen vågade inte Kadar-regimen utöva ett lika starkt förtryck.


Kadar epoken och vägen till 1989

Under början av 1960-talet inleddes en liberalisering, vilket kunde märkas 1964 då man försonades med den katolska kyrkan. Från mitten av 1600-talet började fri marknadsekonomi tillämpas och Ungern fick därför en snabb tillväxt inom ekonomin och levnadsstandarden förbättrades mycket tydligt. Kommunistpartiet döptes om till Ungerska Socialistiska Arbetarpartiet och behöll sin ensamrätt om makten. Men partiet började ge ut tillstånd för organisationer, företag och statliga och kommunala organ att bestämma över sig själva.

Den ekonomiska kris som uppstod under slutet av 1700-talet ledde till att många ungrare krävde politiska reformer. Den stora samhällsförändringen inleddes med att Kádár avskedades i maj 1988 och året därpå upplöstes Kommunistpartiet. Kádár ersattes av den reformvänlige Károly Grósz och Kommunistpartiets arvtagare blev ett reformerat socialistparti. Därmed upphörde censureringen och det blev tillåtet med strejker och demonstrationer. Upproret 1956 omvärderades i en partiutredning så att Imre Nagy återupprättades och hedrades i juni 1989. det arrangerades en ny begravningsceremoni, dit närmare en kvarts miljon ungrare samlades för att hylla honom.

I Ungern infördes den tjugotredje oktober 1989 demokratiskt statsskick med flerpartisystem och fria val, samtidigt som regeringen öppnade landets gränser. De första fria parlamentsvalen hölls 1990 då det borgerliga MDF (ungerskt demokratiskt forum) utsågs till det största partiet med fyrtiotre procent av rösterna. Därefter kom Fridemokraterna med knappt tjugofyra procent, dessutom vanns representation i parlamentet av Kristdemokraterna, småbrukarpartiet, Socialistpartiet och Ungdemokraterna.

Den första maj 1990 bildade MDF-ledaren József Antall en koalitionsregering som bestod av MDF, Småbrukarpartiet och Kristdemokraterna. Koalitionen ville påskynda marknadsekonomins omvandling. Det gick för långsamt och mycket kritik riktades mot dem, vilket ledde till missnöje bland väljarna. Den borgerliga regeringen avlöstes 1994 av Socialistpartiet med ledaren Gyula Horn i spetsen. De hade med stor majoritet segrat tvåhundranio platser av de trehundraåttiosex i parlamentet, men valde att bilda regering med Fridemokraterna. Denna koalition skulle få ner budgettunderskottet och locka utländska investerare till Ungern.

I maj 1995 ställdes ett program från regeringen fram för att påskynda privatiseringarna av statliga företag. Det som återstod av året kännetecknades av befolkningens kritik mot besparingarna och flera massdemonstrationer genomfördes. Nedskärningar på fackministrarnas områden gjorde att många av dem hoppade av i protest. En korruptionsskandal skadade regeringen 1996. Opinionssiffrorna sjönk rejält av de stora besparingarna, samtidigt som levnadsvillkoren enormt hade försämrats. Under två år sjönk konsumtionen med åtta procent, reallönerna med sexton procent och pensionerna med tjugofem procent. När Socialisterna och Fridemokraterna försökte göra något åt situationen blev samarbetet mellan de två partierna allt mer spänt.

Under 1997 hade ungrarnas besparingspolitik gett resultat och en återhämtning av ekonomin kunde märkas. Regeringspartierna väntade sig att den här utvecklingen som höll sig under våren 1998 skulle hjälpa dem i majvalet. Ungern fick sitt tillstånd att gå med i Nato 1998 och inledde även förhandlingar för att komma med i EU. Detta skulle också gynna regeringspartierna.

När parlamentsvalet hölls i maj gick det inte som de regerande partierna Socialistpartiet och Fridemokraterna hade förväntat sig, det gick nämligen inte alls bra. Det förstnämnda partiet förlorade en fjärdedel av sina platser i parlamentet och det sistnämnda över hälften. Valets stora vinnare blev högerpartiet Fidesz-MPSZ (ungdemokraterna). Partiets ledare heter Viktor Orban som endast var trettiofem år då han tog makten. Han bildade regering tillsammans med MDF och Småbrukarpartiet.

Den sjunde april 2001 påbörjade parlamentsvalet och det blev åter igen regeringsskifte. Valet stod mellan premiärministern Viktor Orbans parti Fidesz-MPSZ, och Socialistpartiets Peter Medgyessy i spetsen. Båda partierna förespråkade en marknadsliberal politik. Efter den första omröstningen hade socialistpartiet vunnit fyrtiotvå procent av rösterna medan Fidesz låg en procent efter. Sjuttien procent av landets röstberättigade deltog, som betydde en ökning med femton procent. Den avgörande valomgången hölls två veckor senare och segrare blev Socialistpartiet. Därmed fortsätter Ungern sin vana att, sedan demokratin infördes, byta regering vart fjärde år.

Socialistpartiet bildade en koalitionsregering tillsammans med de liberala Fridemokraterna, som de gjorde 1994-98. Peter Medgyessy lovade att skapa enighet i landet och att få in Ungern i EU så fort som möjligt. Landet kom med i EU den 1 Maj 2004 men premiärministern regerade endast några månader till. Efter ett kort tid vid makten avslöjades att premiärministern Peter Medgyessy arbetade för kontraspionaget i det gamla kommunistiska systemet, något som sakta lyckades rubba hans popularitet. Efter en tid han insåg att även Socialistpartiets popularitet kom i fara, men koalitionspartner Fridemokraterna had också sina invändningar. Samtidigt en hel del korruptions affärrer med inbladning av högt uppsatta ministrar avslöjades. Medgyessy ville ta hårda tag och möblera om regeringen. Men Socialistpartiet och dess koalitionspartner Fridemokraterna då vänder ryggen till honom. För att undvika förtroende omröstning Peter Medgyessy avgår självmant på sin egen begäran.

Han ersättes med yngre och makthungrige Gurcsany Ferenc.


Och vad är det som sker i dagens läge på andra sidan av gränsen i Transylvanien, Rumänien?...

I många städer, byar och län även idag är majoriteten av befolkningen fortfarande ungrare, men det är ändå rumänerna som har störst inflytande och makt, tills minoriteten har tyvärr inte mycket att säga till om, och även då inte på sitt språk i officiella samanhang är det bara rumänska som gäller, även om själva samhället bebos i majoritet av ungrare, det är bara rumänska som är tillåten i officiellt bruk.
Självstyre och statlig finansierad Universitet för en ungersk befolkning på 2 miljoner, är inte på dagordningen.

Minoritetens framtid med tiden förvärras, om de grundläggande mänskliga rättigheter inte garanteras av Rumänska staten, och asimillering politiken inte upphör. Ekonomin är ytterst svag, privatiseringen av statlig ägd egendom har inte genomförts och det finns inte en fungerande marknadsekonomi, enligt de rapporter som EU har nyligen utfärdat om Rumänien. Framtiden blir mer osäker, när man vet att Rumänien är inte i första omgången av de länder som blir medlemmar i EU år 2004, västerländska investeringar kommer inte till landet, jobb blir inte fler men mindre, och även då i första hand till rumäner. Diskriminationen av icke-rumäner är påtaglig på många olika nivåer i samhället. Allt det medför att ungrare i Transylvanien blir tvungna att fly, att lämna sitt hemland till andra länder, främst moderlandet Ungern, och leta sig bättre leverne och säkerhet till sig själv och familjen. Samtidigt fler och fler rumenär flyttar in i området och tar över arbeten och bostäder och har företräde överallt i samhället. I en del städer finns det fler "inflytade under Ceausescu's tid" än "egentliga" stadsinvånare.

De få ungerska skolor som fortfarande existerar påverkas mycket av den rumänska politiken. Fobin mot allt som är ungersk är mycket vid liv. Senaste exemplet var när rumänska sk "bok-kommando inspektörer" gick från skola till skola i Transylvaniens ungersk dominerade städer och län, i sin strävan att hitta "olagliga" böcker som påstås har hämtats från moderlandet Ungern, och som är förbjudna på rumäniens teritori. Samtidigt anslag för köp av just undervisning material för minoriteter i gemförelse med anslaget i procent tilldelat till undervisning på de områderna vart nästan enbert rumäner bor, visar en kraftig minskining av anslag till minoriteter. Undervisningen på högre instans (Universitet)sker nästan enbart och oftast på rumänska, statlig stöd för en universitet på minoritets språket utlovas men i praktiken finns inte, vilket också är en anledning till att många ungrare flyttat till Ungern för att fortsätta sina studier där.

En minoritet på 2 miljoner i mitten av Európa, har inte rätt för ett universitet på sitt eget språk.
Ungrarna vill det här ändra och bara med fredliga medel uppnå det som är en självklar männsklig rättighet, utan att behöva ta sig till vapen som var nyss fallet med Albanska minoriteten i Macedonien, som på det sättet utkämpade sig ett Universitet på sitt eget språk.

Vi kommer nog aldrig få reda på varför delning av Ungerska riket skedde 1920 med det för ungrarna förödande Trianon freden när Ungern stympades så kallblodigt. Vi får aldrig reda på varför 4,5 miljoner ungrare råkade illa ut, och mönstret följde efter, generation efter generation drabbades lika hårt under senaste 80 år.
Om ändring ska ske och alla skall behandlas lika i en stat, utan dikrimination och förtryck på grund av en annan etnisk bakgrund, oavsett om de är rumener eller ungrare, måste situationen först uppmärksammas, och stormakterna och EU måste börja få veta, vad egentliga situationen för ungrare i Transylvanien och på de övriga från Ungern borttagna områden är.

Situationen av dem mänskliga rättigheter(och kränkningar av dem rättigheter); av dem ungrare, som har efter Trianon freden hamnat utanför dagens ungerska gränser; måste uppmärksammas och tas upp till kännedom till medier, institutioner och organisationer världen runt, så att sanningen kan komma fram.
Världen måste veta om denna för många ökända och bortglömda minoritet, som finns och lever mitt i dagens Europa.

Ungern har inte något stöd av andra länder i omgivelsen. Dem är "ensamma" i jämförelse med slaverna. De har inte ens "folk-språk släktingar" i närheten, dem är omringade av slaviska folk grupper, så att säga, isolerade och utlämnade till sitt öde. Landet vi pratar om ligger i hjärtat av dagens Europa.

Nu när Ungern är medlem i västförsvarsalliansen - NATO, och är medlem i EU också, med sitt starkt växande självfortroende och ekonomisk tillväxt, verkar det som om Ungern är på framgångs vägar. Utbildningen i landet är väldigt bra och de har på senare år haft stora framgångar inom informationsteknologin och datavärlden. Ekonomin växer och investeringar strömar in.
På lång sikt kan Ungern tillsammans med NATO och EU med all sitt sannolikhet, för det första gången, allvarligt ställa upp och stödja de ungerska minoriteterna, i deras krav för de grundläggande mänskliga och minoritets rättigheter, som bor och finns utanför dagens Ungern.

Det är viktigt att inte glömma att bakom varje siffra finns ett förövare och ett offer. Det går inte att bortförklara, bagatalisera och påstå att alla är lika duktiga kol-sopare, alltså att påstå att alla är lika skyldiga och alla bär lika mycket ansvar över det som har skett, därför att idag kan mycket bevisas med fakta att så är inte fallet. Förtrycket, förföljelse, etninsk rensning, diskrimineringt går aldrig förbi bara oavmärkt. För allt finns en statistik, allt arkiveras nånstans, allt kan tas upp en gång som fakta. Och alltid finns vitnen till händelserna. Bra exempel är att även den mest brutala stor-serbiska krigsmakten har inte kunnat gömma alla spår efter sig. Den Internationella Krigsförbrytare Domstolen för det forna Jugoslavien i Hagg i Nederländerna har ändå allt fakta som bevisar det motsatta. Ett folks vilja, för att utöva sina grundläggande mänskliga rättigheter, var än den befiner sig på jordklotet går inte att hejda för alltid på längden.

Med en dyster och sorglig facit i hand man kan inte undvika att säga, att världssamfundet måste och behöver tar de här sakerna upp, och allvarligare handskas med de här frågorna. Man har inte längre råd med att vänta och se. Det som har skett under de gångna 80 år med den ungerska minoriteten i Karpat-bäcken, måste få sin slut. Dikriminering, förföljelse kan inte fortsätta i all sin evighet, och västvärlden måste göra allt som är i dess makt med tydliga signaler, internationella beslut och andra påtryckningsmedel mot de som kan inte hålla sig till de internationellt accepterade och gällande regler beträffande minoritets rättigheter. Det måste klargöras till de, att detta kan ej lägre tolereras heller accepteras, förtryck, dikriminering och förföljelse av de med en annan etnisk bakrund, får ej tillåtas fortsätta, och upprepas om och om igen.


Oroväckande läge i Délvidék-Vajdaság (Vojvodina), Serbien och Montenegro

På sistone har antalet ungerskfientliga utfall och atrociteter i Vojvodina (Délvidék-Vajdaság), Serbien och Montenegro påtagligt ökat och misshandel av ungrarna och andra minoriteter blivit allt grövre. HUNSOR – redaktionen, som konstant bevakar och har bevakat, de människliga rättigheternas ställning i Central Europa, starkt fördömer dessa ungerskfientliga aktioner och den systematiska misshandeln av ungrare som utförs och har utförts av serber i Vojvodina/Serbien.

Under den senaste tiden har HUNSOR – redaktionen, via massmedia samt genom olika monitoring organisationer fått in rapporter och informerats om många händelser, som berör grov misshandel av etniska ungrare. Ungrarna slås ner på öppen gata i Vojvodina-Serbien, bara på grund av de är just ungrare. De här händelserna kan inte tolereras i någon form. Dessa händelser berör den ungerska minoritetens vardagsliv i Vojvodina-Serbien.

De ungerskfientliga illdåden som nu har pågått under ett år i Vojvodina, är väldigt bekymrande och ytterst allvarliga om vi tänker på de händelser de övriga minoriteter på Balkan har drabbats, under dem senaste kriget på Balkan.
Nyligen kunde man läsa i de serbiska tidningar (från Belgrad) att högtidsfirandet av Ungerska Revolutionen 1956, - som hölls av en grupp ungrare i provinsen Backa-Banat, staden Backa-Topola (Topolya). - var en samling av fascistiska slödder.

Flera gånger har vi uppmärksammat att vissa massmedier och dagstidningar från Belgrad, sprider, – helt medvetet -, kraftigt negativbetonad missledande egensinnigt tolkad information om Vojvodinaungrare och om ungrare i allmänt.

Rapporterna om de otäcka händelserna i Vojvodina skrivs på ett sådant sätt och i sådana dimensioner så att en bildad människa finner uppgifterna i den serbiska median som ”ej tillförlitliga” och inte objektiva.

Det 10-åriga blodiga kriget i det serbiska samhället fick som följd att oliktänkande och olikartade nu förkastas och inte accepteras. Utfrysning av icke-serber har blivit en tradition i landet och en vardag för minoriteterna i Serbien.

VI PROTESTERAR! : Mot systematisk misshandel av ungerska ungdomar. Mot den kraftigt ökande ungerskfientliga klottringen som dykt upp i Subotica (Szabadka, Coka (Csóka), Novi Sad (Ùjvidék), Srbobran (Szenttamás), Temerin (Temerin), Padej (Padé), Senta (Zenta) och i andra städer i Vojvodina. Mot skadegörelsen av teaterbyggnaden i Novi Sad (Újvidék) och den ungerska skolans byggnader i Subotica (Szabadka). Mot skadegörelsen av ungerska kyrkogårdar och gravstenar. Mot grov misshandel av två ungerska småflickor och mot den trafikolyckan i vilken en rattfull serbisk polis körde ihjäl en ungersk flicka!

Vi protesterar även för att de serbiska myndigheterna hittills inte har gjort några konkreta åtgärder i frågan.

Från den serbiska regeringen och från Polismyndigheten i staden Subotica (Szabadka) kräver vi att alla de gärningsmän som fortfarande är på fri fot skall ställas inför rätta och straffas i enighet med det gällande lagstiftningen för begångna brott.

Vi får inte tillåta att Vojvodinaungrarnas grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Vi uppmanar Serbiens minoritets - och människorätts minister Rasim Ljajic, att göra allt som är i hans befogenhet, för att all misshandel och alla brott gentemot ungrarna i Vojvodina upphör så snabbt som möjligt! En gång för alltid måste den fientliga attityden och den negativa inställningen mot minoriteterna upphöra i Serbien.

Sammanfattning

Idag är Ungern fri igen, men de problemen som egentligen föddes ur 1848-års revolution och senare ur "Trianon"-fredsfördraget lever även idag. Ungern vill integrera sig ännu närmare till EU men i gengälld krävs det av landet att de skall stabilisera sina relationer med grannländerna. Och det är inte alls problemfritt. Ungern gör sitt yttersta att uppnå en bra relation till grannländerna, "en partner liknande" relation är i Ungerns sikte. Ungern stödjer de ländernas strävan till medlemskap i EU, men vill att de enligt lag respekterar och förbättrar minoritets ungrarnas ställning i respektive land de bor idag.

Värt att påpeka är att ungerska minoriteter i alla dessa grannländer har sina folkvalda demokratiska partier som jobbar för ett mer demokratisk samhälle, som kräver olika sorts autonomier/självstyre i europesik anda, utarbetade enligt de principer som godkändes av ESK(Europesika Säkerhets Konferansen).

Tyvär motsätter sig grannländerna detta självstyre, och de även försöker att koordinera sin politik gentemot Ungern och därmed skapa en farlig allians mot Ungern. Åndå hoppas vi att så lång behövs det inte att gå, så som på Balkan. Idag är Ungern fullständig medlem av NATO - den Västeuropeiska försvarsaliansen och vi hoppas att det gör situatiunen bara bättre. Ungern idag, har mycket bättre position att förhandla och stå upp i försvar för de Ungrare som idag befiner sig runt om dagens gränser. Ungrarna bortom dagens gränser, mellen 3 och 4 milioner (som fortfarande bor på den marken som deras förfäderna ägde) idag utgör Europas största minoritet, fast de befinner sig på samma land som före gränsdragningen, i slutet av I. v. kriget. De är minoritet på sitt eget land.

- Är det förbannelse, ödet eller bara en svår period, så som under turkarnas okupation på 1500 talet, när ungrarna var också bara en minoritet i sitt eget land ? Det åtestår att se...


Framtidstankar

Jag personligen hoppas att Ungerns grannländer själv skall sträva efter en europeisk integration och den ska resultera i att länderna ska utvecklas till rättstater. Men det är en lång väg dit. Enligt min åsikt beror mycket på hur Västländerna kommer att hantera det hela. Jag menar hur de skall hjälpa att lösa konflikten och hur de skall stödja dessa länders integration till EU. Tyvärr är det svårt att vara optimist när man ser på Västeuropas handlingsförlamade inställning när det gäller konflikten i f.d. Jugoslavien och dagens läge i provinsen Délvidék-Vajdaság (Vojvodina). Men få hoppas att bättre tider är i sikt under de vackra Karpaterna.

Sammanställt av HUNSOR redaktionen


Källor:

"Ungerns Historia"
av Dominicus Kosáry
professor i Historia vid Eötvös-Collegium i Budapest
med förord av professor Sven Tunberg,
trycktes och utgavs i Stockholm 1944
i samarbete av Johannes Lotz och Dominicus Kosáry

Länder i fickformat, Ungern
Bonniers lexikon 20 Tone-Vaso
Bonniers stora lexikon 14 Ung-Öä
Bra böckers lexikon 24 Uga-Vis
Nationalencyklopedin 19 Uge-Vitru
Stora Focus 14 U-Özk

Internet adresser:

www.hungary.com/corvinus/hmcb/hmcb06.
html www.hungary.org/users/hipcat/yugo.html





Copyright © 1997- HUNSOR.  All Rights Reserved.
Webb Editor & Creative Development by   Kormos László
E-mail: laszlokormos@hotmail.com

St. Stephen´s Crown The coronation cloak The Sceptre The Orb The Sword The Hand Relic of King St. Stephen I.