[ index ]  [ hunsor ] [ bildspel ] 
[1.Myt eller verklighet] [2.Historia] [3.Litteratur] [4.Music & film] [5.På hästrygg] [6.Kartor] [7.Székely-landet] [8.Källförteckning] [9.Stefans krona]

Inledning
Det folk som kommit att dominera Transylvaniens historia invandrade först i slutet av 800-talet. Under antiken, då landets huvuddel ingick i den romerska provinsen Pannonien, hade landet bebotts av kelter och illyrer, och under folkvandringstiden hade germaner, hunner, slaver och székely folket strömmat in. Året var 896.,A.D. när magyarerna (ungrarna), trängde in i Karpatbäcken, ledda av Árpád. Arpád intog Karpatbäcken med stor armé och med det satte grundstenarna till den Ungerska staten. Under fursten Géza, som var regent 972-997, antog deras samhälle fastare statliga former och öppnades för kristen mission. Gézas son Stefan I (Stefan den helige, kung 997-1038) fullföljde landets kristnande och kröntes år 1000 av påven Sylvester till ungrarnas kung. Transylvanien var då en viktig del av den Ungerska Riket, med betydelsefulla och inflytelserika adelsmän vid den Ungerska hovet. 1100-talet kännetecknades av en krigisk expansionspolitik, och feodalväsendet vann insteg. På 1240-talet härjades landet svårt av tatarerna. Magyarerna håll ihop och med stora förluster slutligen lyckades att fördriva inkräktarna ur riket.

Från 1300-talet blev det turkiska väldet en allvarlig fara för hela riket. När landet slutligen erövrades av turkarna 1526, Transylvanien förblev den fria delen av Ungerska Riket, varifrån sedan inleddes landets befrielse. Transylvanien var en del av den Ungerska Riket ändå till fredsavtalet 1920 i Versailles (Frankrike).
I den för Ungern olyckliga freden i Trianon som man tvingades underteckna den 4 juni 1920, gick två tredjedelar av landet till Tjecko-slovakien, Ukraina, Rumänien, Jugoslavien (Vojvodina, Kroatien, Slovenien) och Österrike.

Riket blev uppdelad i många små bitar, ungrarna blev medborgare i många olika länder, under andras styre. Trots alla de historiska och ödesfulla händelser ungrarna har ändå stannat kvar, bevarat sin nationella identitet och kultur i Transylvanien, och idag utgör en viktig del av demokratiska krafter och jobbar för ett mer demokratiskt samhälle.

HUNSOR - redaktionen, Sverige

1. Transylvanien - myt eller verklighet?
av Simo Tünde

Första gången jag hörde talas om Dracula var när jag kom till Sverige som åtta- åring. Trots att jag själv är född i Transsylvanien hade jag ingen aning om hur starkt mina hemtrakter förknippas med legenden om Dracula. Bram Stoker inspirerades visserligen av en verklig figur, Vlad Tepes, även kallad Dracula, när han skrev sin bok. Men Vlad Tepes hade få kopplingar till Transsylvanien. Han levde på 1400- talet och var furste i Vallachia, en del av dagens Rumänien.



Ökänd för sadism kallades han för Tepes, vilket ungefär betyder spetsa på en påle. Vlad Tepes njöt nämligen av att spetsa sina fiender på pålar som straff. Han dukade dessutom gärna upp till fest framför sina offer och roade sig kungligt till ljudet av döende människor. Vlad kallades förutom Tepes också för Dracula, vilket på rumänska betyder djävulen. Trots att Vlad Tepes var en respekterad krigare störtades han två gånger och dog slutligen på ett våldsamt sätt, enligt ryktena mördad av en av sina egna män. Ruinerna efter hans slott står fortfarande kvar i Rumänien.


Draculas Slott

Bram Stoker hade från början tänkt döpa sin karaktär till greve Vampyr. Under sin forskning stötte han på namnet Dracula och greve Vampyr blev greve Dracula. Efter att ha läst om en vidskeplig tro på vampyrer i Transsylvanien och om naturen där som vild och otämjd förlade Stoker handlingen om Dracula till de mörka, djupa skogarna i Transsylvanien. Trots att man i Rumänien och Transsylvanien inte associerar Tepes/Dracula med vampyrer har den västerländska bilden av Transsylvanien som Draculas hemtrakter på senare tid anammats av turismdepartementet i Rumänien. År 2003 kommer nöjesparken "Dracula Land", belägen i Transsylvanien, slå upp sina portar för alla Dracula-fantaster. Man beräknar redan nu få ca en miljon besökare om året.



Den sanna historien om Transsylvanien är kanske inte lika känd som den om Dracula, men lika väl värd att berätta. Namnet Transsylvanien är den latinska översättningen av ungerskans Erdély, vilket betyder "bortom skogen". Transsylvanien ligger idag i Rumänien, men var under mer än tusen år en självstyrande del av Ungern. 1920, som en följd av första världskrigets slut lämnades regionen över till Rumänien.

Detta innebar dramatiska förändringar för den ursprungliga ungerska befolkningen som fick finna sig i att bli minoritet i sitt eget land. Tillsammans med de andra etniska minoriteterna i Transsylvanien utsattes den ungerska befolkningen för systematisk etnisk rensning. Förtrycket bestod av fysiskt och psykiskt våld som utövades av den rumänska Securitate, regeringens polis. Diskriminering och förföljelse på grund av etnisk bakgrund tillhörde vardagen. Alla gatunamn ersattes med påhittade rumänska. Det var förbjudet att prata eller att publicera något på ungerska. I skolorna tvingades man lära ut en omskriven historia som framställde rumänerna som de ursprungliga invånarna i Transsylvanien och ungrarna som inkräktare. Gamla, betydelsefulla dokument i kyrkor, bibliotek, museum eller privata hem förstördes. Historiska monument, statyer revs ned och ersattes av nya rumänska.



Sedan mitten av 60- talet styrdes Rumänien av diktatorn Ceausescu. Terrorn under hans tid drabbade inte bara minoriteterna i landet, det var en nationell tragedi. Fram till revolutionen 1989 var landet helt isolerat från väst. Människorna levde i ett samhälle där man köpte mjölk och bröd på ranson.



När den kommunistiska diktaturen och Ceausescu föll, började det ske förändringar i Rumänien. De sociala, politiska, kulturella, ekonomiska och etniska problem är dock långt ifrån lösta. Landet plågas fortfarande av fattigdom och enorm inflation. En genomsnittslön ligger idag på knappt 500 kronor. Affärerna är idag fulla med matvaror, men det är långt ifrån alla som har råd att köpa dem. Ett talande exempel på att de etniska motsättningarna fortfarande existerar är staden Kolozsvár, Transsylvaniens forna huvudstad. Där har man på order av den rumänska borgmästaren målat alla parkbänkar i den rumänska flaggans färger, samt satt upp rumänska flaggor på varje lyktstolpe i staden. Området kring statyn på den ungerska kungen Mátyás pryds sedan sex år av s.k. arkeologiska utgrävningar.



Trots allt detta, är Transsylvanien definitivt värt ett besök, framförallt för sin vackra natur. Landet gränsas i nord, syd och öst av bergskedjan Karpaterna. Området är väldigt rikt på naturresurser och mineralkällor.



Landskapet med höga bergstoppar, djupa dalar och täta skogar utgör en väldigt vacker syn. När man åker utmed vägarna, passerar man by efter by, vissa mindre, andra större. Stundtals får man en känsla av att ha rest bakåt i tiden. Invånarna i byarna klär sig fortfarande



i traditionella folkdräkter och lever i många avseenden som för hundra år sedan.



Inte sällan hindras trafiken av en hjord kossor på väg hem. Visst är det annorlunda, men det är just det som är charmen med Transsylvanien.

This presentation is made by a University student of Hungarian origin, from Transylvania( additions by Webmaster)

[1.Myt eller verklighet] [2.Historia] [3.Litteratur] [4.Music & film] [5.På hästrygg] [6.Kartor] [7.Székely-landet] [8.Källförteckning] [9.Stefans krona]
















Läs mera
om Transylvanien...

Här kan du hitta
ännu mer
information och fakta om den gemensamma Svensk-Ungerska historien.

Här finns även
en bildspel som visar landskap, människor och deras kultur.
bildspel

Här kan ni se ett urval av bilder från den vackra landskapet:



































 
[ start ] [ HUNSOR ]
Copyright © 1997- HUNSOR. All Rights Reserved. Web Editor & Creative Development by Kormos László